Lajban växer så det knakar…

 Det här är Lajban, 10 månader. Hans riktiga namn är Arbetsviljans Kokoskaka. Lajban är allt jag drömt om, utan tvekan den finaste, goaste och mest fantastiska hund som finns. Han är snäll mot allt och alla, alltid glad och en oerhört trevlig kille att träna. Han är lättbelönad som få, älskar mat och leksaker. Han har fint fokus och underbart samarbete. Inom jakten är han helt spontan på vilt och på samma gång mycket förig och villig att göra ”det roliga” tillsammas med mig. Det är bara två saker som inte blivit så bra – det ena är mycket dålig simteknik med sprattlande framben – och det andra är hans storlek. Lajban är 58 cm hög! Visst är det trist, men desto tristare är alla kommentarer om hans utseende. Jag förstår att människor reagerar på hans storlek och jag får väl lov att acceptera detta eviga tjat om hur otroligt stor han är. Det som gör mig ledsen är kommentarerna som ofta följer den första. Vilket monster! Vad är det där egentligen! Hur fick du tag i den där? Han måste ha ärvt det sämsta från sina föräldrar! Det där kan inte vara en tollare, är du säker på att det inte är någon annan ras inblandad. Har du köpt en häst? Det värsta var faktiskt när en person helt sonika la sig ner på marken, pekade och skrattade så tårarna rann och därefter utbrast ”herreguuud, vad har du köpt?”
JAG HAR KÖPT VÄRLDENS GULLIGASTE LAJBAN – EN STOR TOLLARE – OCH JAG ÄLSKAR HONOM!